Eva hade modet att bita i äpplet och startade waldorflekskolan Fridhems Barnträdgård i Rörum 1988 med Stefan i köket. Ett och ett halvt år senare blev Stefan förste klasslärare på Sophiaskolan. Så småningom knoppades Fridhem av med ytterligare två lekskolor. Sophiaskolan har idag ca 225 elever.

http://fridhemsbarntradgard.se/historik/ https://www.sophiaskolan.se/

Stefan arbetade i Waldorfpedagogiken tills han var 69, men hade dessförinnan gått en biodlingskurs på kvällstid som repetition efter 25 år. Kursmaterialet var från Sveriges Biodlares Riksförbund som i stort sett har monopol på utbildning i Sverige. Han förstod redan första kurskvällen att konventionell biodling inte var det mest ekologiska man kan tänka sig och aldrig har varit. Ganska naivt egentligen att inbilla sig att biodling inte skulle ha genomgått samma naturfrämmande produktivitets utveckling som t.ex hanteringen av höns och grisar, ja hela lantbruket.
Ungefär en tredjedel av kursdeltagarna reagerade på samma sätt. De höll dock inne med sin kritik, kursledaren var ju väldigt trevlig och sympatisk. Stefan kände igen samma mönster som i grundskolan. Man andas en viss luft som aldrig ifrågasätts, trots tydliga tecken på att något är fel på hela grundbulten. Pedagogiken i kursen visade inte på några alternativ, utan rambiodling var det enda som gällde. Framstegen vad gällde drottningodling hyllades särskilt. Svärmning skulle absolut förebyggas och avlas bort. I kaffepauserna förstod Stefan att han inte var den ende som googlade alltmer efter alternativa metoder.
Stefan fick snart kontakt med David Heaf från Wales som gjort den franska Warrekupan känd och populär i hela den engelskspråkiga världen. Han hade arbetat som forskare på Karolinska i Stockholm på 70-talet. Han hade också arbetat som waldorflärare ett antal år. Stefan började översätta hans böcker om warrebiodling och även Emile Warre´s orginalbok Apiculture Pour Tous. (Biodling för Alla) Detta var något helt annat. En helt ny syn på biodling öppnade sig. David hade inspirerat ett allt större antal biodlare att sluta använda kemikalier i bikuporna mot Varroakvalstret. De fick inte större förluster bland sina samhällen än sina förvånade grannar, dock efter ett visst tålamod och uthållighet i början.

Själv byggde Stefan fyra åttkantiga varrékupor och hade äntligen kommit igång efter så många års längtan. Han hade ju hela tiden försökt hänga med i konventionella facktidningar, men inte haft möjlighet att praktisera. Till sin förtvivlan upptäckte han efter tre säsonger att han var kraftigt allergisk mot bistick. Han hann dock in till akuten i tid och fick hjälp. Han var tvungen att sluta.

Han fortsatte emellertid att översätta och sätta sig in i det som något överdrivet kallas naturlig biodling. Bättre namn hade varit naturlik biodling. Han började också att experimentera med tillverkning av kupor som motsvarade forskarnas nya rön om den optimala formen och storleken på ett bibo samt även biskötselmetoder som skulle höra ihop med denna. Han hade bl.a. Emile Warré som förebild. Warre ville att hans ”Folkets Kupa” skulle vara minst lika enkel och billig att tillverka som en halmkupa, med enkla verktyg som de flesta hade hemma eller kunde låna.

Vördnad

i inre tanke-ro

i själslig jämvikt

inför mitt ursprung

inför min framtid

inför vem JAG ÄR

Människor har i alla tider känt vördnad för bin. De har betraktats som heliga, därav Påvens och Faraos huvudbonader som är stiliserade bikupor. Bin sågs som budbärare mellan himmel och jord. Mannen på bilden sitter i djup vördnad? Varför har tänkare, filosofer i äldre tider haft bina som förebild för människors altruism och sina samhällsformer? Idag är det precis tvärtom. Biodling är den "odling" där människan gör allra störst ingrepp, större än i fiskodling kycklingodling eller grisodling. Har bina något att säga även nutidens människor? Är det något västvärldens materialistiska kultur glömt bort? Har bina någon hemlighetsfull mission, någon uppgift?